Saker och ting förändras med tiden. Vissa till det bättre, andra till det sämre.

Jag hade en stenvägg framför mig, hur högt jag än kollade så kunde jag inte se slutet. Men skam den som ger sig. Så tog mina första steg uppåt - började klättra i hopp om att hitta en platta att vila vid.

Jag fann en platta, tog luft och andades, och där kom du. Men ny energi när min var i bott. Tog mig över min stenvägg för att hitta ett paradis.

Just nu, jag lever i nuet med den finaste människan på jorden. De spelar ingen roll, ditt leende kommer alltid få mig att le.

Om några dagar slipper vi flyttkartonger och har istället en balkong. ^^, mer tid för oss. Visserligen har vi redan testat bo ihop, men de här kommer bli fantastiskt..

Och inte nog med det. Imorgon blir vi med bebis. Lilla Alfons flyttar hit!

That's all. Love you - all the time.

Ok..
Hade ett break. Kom upp på fötter och sedan ett break till.

Jag tillbringade all min vaken tid på att tänka på dig. Att försöka få fram hur mycket jag älskar dig. Det var svårt, men insåg när jag var ensam att jag vill leva med dig.

Så fick ett besök, mitt i natten av min fina man (pojkvän). Och jag blev så glad att jag inte kunde sluta le. Så vände mitt ansikte mot ditt bröst för att känna din lukt, vara i din närhet.

Nu när jag ska sova så är du antingen redan i min säng, eller så kommer du och lägger dig så fort du kan. Det känns som en frihet. För det är vid din sida jag hör hemma. Du snurrar min jord. ❤

Vart är du när jag behöver dig.
Sitter ensam och storlipar och vem fan bryr sig..

Så jävla mycket snack.
Dessutom att du gått runt och berättar för halva styrkan att 'vi' gått i sär gör fan inte saken bättre.

Tar på mig dumstruten och känner mig som en syndabock. TACK!

Ett glas vatten - en juice.
Nu jävlar ska kroppen i form. + massor av vatten för att skölja ur lite bakterier. ^^

Snart kanske man ska signa in sig på gymmet. Helt plötsligt blev kroppen något som andra ska bry sig om.. Inte du.

Fuck!
Känslan av att bli lämnad av den man är hopplöst kär i är rätt ofattbar. Det liksom värker i kroppen och det känns helt plötsligt som att hjärtat har sjukt svårt att slå.

Men. Med endast någon timmes sömn inatt och massor av grubbel kanske jag måste inse att om du lämnade mig så varför ska jag fortsätta tråna?
Givetvis är jag hopplös och vill alltid ha det jag inte kan få. Men varför kämpa för någon som absolut inte vill ha mig för den jag är.. ?

För jag är den jag är. Och du är den du är. Från att vara komplicerat till enkelt. Men kommer mitt liv någonsin vara enkelt. Förmodligen inte.

Dags att sätta i batteriet i klockan och låta tiden fortsätta framåt. För här vill jag inte stanna.

Now you just somebody that I used to know. Don't knock me down anymore.

Om jag berätta för dig hur jag älskar att ligga och smygtitta på dig när du sov, skulle du tro mig? Höra dina andetag och se din bröstkorg flyttas upp - ned.

Om jag viskade i ditt öra, hur jag önskade att du varje sekund smög upp bakom mig, flyttade mitt hår åt sidan för att kyssa min hals.

Om jag hade ord att förklara hur dina mjuka ögon alltid får mig att smält, hur arg jag än är så får du mig att känna mig värdefull. Att känna att jag är din.

Hur dina läppar formar ord som gör att min puls blir het. Hur dina ord som - jag älskar dig får mig att alltid vilja vara i din famn och tro att allt ska bli bra igen.

Jag önskade jag hade dom läpparna, som formade mina ord och gav dig samma betydelse som du faktiskt har. Att jag gav dig tiden att förstå hur värdefull du är för mig.

Hade precis känslan när jag klev in genom dörren och hoppades att dina skor stod innanför och du satt i soffan. Men kom hem till en tom lägenhet.

Forever alone - not with you anymore.

I love You!