Tänkte dela med mig lite snabbt / kort av vår förlossning.

 

Trodde det var förvärkar så hoppade in i en dusch för att sedan gå och lägga mig och sova.. Låg i sängen och vred och vände mig samtidigt som Robin låg brevid och sov gott. Kände att något blev kladdigt i trosorna så smög upp på toaletten och fick syn på en "blodblandad flytning".

 

Ringde in till förlossningen och förklarade läget och de sa: "Ja, det är förmodligen på gång, dina värkar kommer att bli tätare och intensivare, så ta två alvedon och försök sova". Gjorde som dom sa, men fick ingen sömn. Värkarna blev intensivare och ville låta Robin sova så länge som möjligt eftersom det kunde bli en lång morgondag.

 

Klockan 03 så satte jag mig på Robins sida och kände hur tårarna var nära. Han förstod att det var pågång men behöll givetvis lugnet. Vi packade i det sista i bb/förlossningsväskan sedan så hoppade jag återigen in duschen för att lindra värkarna medans Robin försökte halvslumra.

 

Runt klockan 06 väckte jag Robin igen och sa att det går inte längre, vi måste åka in så jag kan få något smärtstillande att sova på. Så han gav sig först iväg till McDonalds för att handla frukost till oss. Fick i mig en tugga av min bagel och en liten klunk juice, sedan bytte jag om och inväntade en sista värk innan vi gav oss ner till bilen. Drygt 30 min bilresa in till förlossningen, och värkarna var hemska i bilen.

 

Klockan 08 fick vi komma in till ett undersökningsrum där jag fick ett värkband om magen för att mäta mina värkar, samtidigt som barnmorskan var med två värkar och hjälpte mig att andas. Sedan lämnade hon rummet i drygt 40 min och Robin fanns som ett fantastiskt stöd och hjälpte mig att andas och slappna av när värkarna kom. Vid 08.45 var barnmorskan tillbaka och säger: "Det syns inte att du har några värkar här, men jag litar på dig. Vi ska nu göra en vaginal undersökning". Jag är då öppen 7 cm!

 

Klockan 09 har vi äntligen fått ett förlossningsrum och jag får prova lustgasen, den funkade bra. Värkarna kändes fortfarande men dom var mildare men intensivare. Fick höra av barnmorskan att mitt vatten skulle gå snart.. Så kämpade på. Någon timma senare så var jag öppen runt 9 cm och värkarna gjorde verkligen ont. Stod en sväng vid gå-bordet för att få vattnet att gå, istället kom en "kryst-värk" och jag skriker till Robin att det kommer ut något, tryck på knappen.. Det var inte bebisen, utan krystade istället ut hela hinnblåsan.

 

Runt Klockan 11,30-12,00 (minns inte exakt) började krystvärkarna komma på allvar och fick lov att krysta ordentligt när dom kom. Kämpade på och krystade gång på gång. Man tar verkligen i som man är förstoppad / hård i magen. Det sista så sjönk hjärtljuden på lillan så det kom in en massa sköterskor (enligt Robin var det närmare 8 stycken i rummet), så dom satte en sugklocka. (Gjorde grymt ont!) Några krystningar senare föddes Alice.