Söndag. Ny vecka.

Är inne i vecka 35 (34+0). Alltså drygt fem veckor tills lilla knodden ska behagas kika ut.

 

Är sjukt mycket som snurrar runt just nu. Jag känner mig lite som ett vrak, går omkring i vakum medans tankarna flödar omkring. Det är skrämmande hur snabbt tiden har gått. Självklart längtar jag tills förlossningsarbetet ska starta, samtidigt är det en rädsla som börjar smyga sig på..

 

R lugnar mig hela tiden, ' det kommer gå bra ' . Och det är väl klart jag vill att det ska gå bra, samtidigt går jag runt här med gråten i halsen och har inte en jävla aning om vad jag ska förbereda mig på. Hormonerna rusar i kroppen och man kan gå från överlycklig till deppig på en millesekund.

 

Lite från en gravid kvinnas hjärna..

Nämn något som gjorde dig glad igår: En sovmorgon ihop med min sambo.
Vad gjorde du kl 08 imorse: Hade nyligen somnat, körde hem från jobb-fest & var hemma runt 04,30.

Vad gjorde du för 15 min sedan: Redigerade foton

Det sista du sa högt: "Vilken bild tog du som bakgrundsbild?"

Det senaste någon sa till dig: "haha.. de du.."

Vad har du druckit idag: Vatten, cola, blåbärssoppa, the.

Vad var det senaste du åt: Spaghetti & köttfärsås.

Vad var det senaste du köpte: En kofta & en amningsbh.

Vad är det för färg på din ytterdörr: Brun

Vad är det för väder hos dig nu: Snö / slask.

Godaste glassmaken: Polkagris, melon & pecan-nötkola.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Mer eller mindre, var mycket spänning & attraktion i början när jag & R började "umgås" privat.

Sover du tungt: Gjorde innan graviditeten, men antar att det blir värre med tiden.

Drömmer du mardrömmar: Det händer, oftast väcker R mig, är lugn och berättar att de bara var en dröm, sedan håller han om mig tills jag somnar om.

Trivs du med ditt jobb: Ja, trivs mycket bra. Hade gärna jobbat längre fram i graviditeten om jag inte haft förvärkar/ sammandragningar.

Favoritklädsel: Just nu, allt som är mjukt och bekvämt. - Mom to be..

Favoritlåt just nu: oj, ingen särskild nu.

Vad ser du om du tittar till höger: Min sambo mitt inne i xboxet's värld..

Vad gör dig glad just nu: Vår bebis i magen & att få vakna upp brevid en fantastisk pojkvän varje dag.

Vad ska du göra härnäst: Ta en kopp the & en alvedon, sen sova.

Höger eller vänsterhänt: Höger.

Humör just nu: Trött, med förvärkar.

Favoritgodis: Blandat lösgodis..

Kläder just nu: Mjukis/pyamas byxor & en av R's t-shirtar.

Sommarplaner: Fira lillebrors student, sommartrav i halmstad & en vecka på böda camping med vänner. Givetvis massor med gos med kommande bebis.

Hur många kuddar sover du med: Fyra! Två under huvudet, en mellan benen/undermagen och så kramar jag en också. .

Spelar du något instrument: Nej!

Morgon eller nattmänniska: Både och!
Vad är viktigast för dig: Familj & äkta vänner. Framtidsdrömmar är också viktigt!

Är du kittlig: Oh ja...

Snarkar du: Uppenbarligen, enligt R.

Stjärntecken: Kräftan.

Äckligaste insekten: Spindlar eller kanske myror också. Uh blä

Längtar du mest efter just nu: Vår bebis som är beräknad till 9 Mars ♥

Har i ett par dagar sugit på ett blogginlägg. Men vet inte hur jag ska starta, hur jag ska formulera mig. Just nu är det sjukt mycket som jag bär inom mig och som måste komma ut.

 

För det första, alla gör val här i livet. För vissa betyder valen något viktigt, för andra ingenting. Och det här inlägget kommer bli djupt, väldigt djupt men det måste ändå komma fram.

 

Jag har sedan ett antal år tillbaka återupptagit kontakt med min biologiska pappa. Det finns anledning att vi inte hade kontakt under ett par år men det spelar ingen roll just nu. I vilket fall som helst pratar vi emellan åt och jag uppskattar att han bryr sig. Men så är det min farmor, min pappas adoptiv mamma. Hon är illa berörd över att dom inte har kontakt, även om hon inte säger det så vet jag att hon saknar honom.

 

Jag vet inte av vilken anledning dom ej har kontakt och han vill inte heller ha kontakt med henne, det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta. Och jag står kluven mitt i mellan dom och bara försöker vara. För ett tag sedan så bjöd farmor in mig & R på middag tillsammans med pappa & M. En helt vanlig middag, jag tycker att det vore väl för fan inte för mycket begärt att dyka upp.

 

Nyss, bara ett par dagar tillbaka så ringer pappa upp farmor, de har ett kort samtal som avslutas i bråk. Det sprider sig en oro i min kropp. Jag väntar barn och det kommer att komma dagar då jag vill ha nära och kära samlade för barnets skull. Ex. dop. Men jag undrar nu, på fullaste allvar om man inte kan ta ett samtal över telefon med sin adoptivmamma, hur ska de gå om de träffas i verkliga livet?

 

Är det dags för mig att göra ett val och ta beslut om vilka nära och kära som verkligen ska få vara med och ta del av det fantastiska jag bär på i min mage. För att för mig så betyder min farmor oerhört mycket, likaså min mamma, men just nu känns de omöjligt att ha dessa människor i ett och samma rum. Och jag måste ta ett beslut som gör att jag mår bra, att min familj mår bra och att mitt barn mår bra. Just nu så ser jag inte honom i den bilden.

 

Just nu spelar hans stöttning i graviditeten inte någon roll, för just nu är jag bara sårad över att han, som vuxen människa inte kan agera på ett mer moget sätt än såhär.

 

 

Tänkte passa på att knåpa ihop med en års-resumé om vad som hände under 2012.

 

Januari.
Firade in 2012 hemma hos en jobbarkompis Jessica, tillsammans med lite donken folk och andra sköna människor. Jag hade en svacka tillsammans med min kära R och hade ett par hektiska månader där vi varken visste ut eller in. Drömde om att göra en resa till Thailand ihop med John. (Vilket aldrig blev av.)

 

Tillbringade alla lediga helger ihop med alkohol och vänner. Fylla var något av det mesta roliga jag kunde tänka mig. Kanske för att dom oftast avslutades väldigt bra. Investerade sparpengar i en ipad och köpte mig ett par rosa byxor som har använts en gång.. Hrm..

 

Jobbade på som en dåre, donken is the shiet. Tog ett ordentligt break från R och tänkte att nu kommer det aldrig mer blir något igen. (Ack så fel man kan ha.) Började planera in för en grym sommar och tänkte att Peace & Love vore en rätt grym idé. Bodde mesta dels ensam i min etta och hämtade Harry som numera blev min på heltid.

 

Bestämde mig för att min älskade Harry behövde sällskap. Så letade med ljus och lykta efter den perfekta kompisen och fann Alfons (som då hette Mini), en ragdoll blandning med en touch av perser. Han skulle bli min, min prins. Tog mitt förnuft till fånga och insåg att jag inte ville vara utan R. Nu eller aldrig, tog fram mitt hjärta och kämpade för den finaste människa jag mött.

 

Maj.

Insåg att det var alldeles för trångt i min lilla etta (eftersom R hade inneboende spenderade vi all tid hos mig), tog beslutet om gemensamt boende. Livet kunde inte bli bättre, vi skämde bort varann med presenter och paket som uppskattades till tusen. Spenderade en del timmar på actic för att få snygga beachkroppar och åkte från lilla Mariestad ner till Helsingborg bara för att hämta hem älskade lilla Alfons. Biljetterna till Peace & Love var ordnade det skulle bli jag, R, John, systrarna Sehlstedt & Marcus.

 

Flytt. Första Juni tog vi alla våra saker och flyttade in i en fin tvåa. Sålde en del av R's saker, och köpte en del nya saker för att få ett fint hem. En ny divansoffa skulle vi ha, med dubbeldivan. Fortsatte att jobba, och planera in för en grym sommar. Laddade upp spritförådet med en tysklandsresa och ett litet frö började gro i mig.
Peace & Love blev inte som planerat, illamåendeoch konstat trötthet kom som en våg över mig och på en baja-maja kom två fina streck på ett gravtest. En enorm rädsla, men samtidigt lycka.

 

Juli.
Semestern, efterlängtad semester. Tillbringade några helger i Halmstad ihop med R och min familj. Berättade för dom närmsta om det lilla frö som växte i magen och att vi skulle bli föräldrar. Hade fortfarande en konstant trötthet som hängde över mig och var orolig över att något skulle hände våran skatt. Tog med R & Freddie till Göteborg och introducerade dom för tidernas bästa liveartist - Springsteen. Trots iskallt regn så hade vi en grym kväll på Ullevi, en kväll som aldrig kommer att få upplevas igen. Expressen gav honom sex getingar - aldrig varit med om liknande. Första babyplagget handlades, en Springsteen body. Och vi bokade vår första gemensamma resa - Thailand i november.

 

Augusti.
Tillbaka i dom vanliga jobbrutinerna, R köpte ny bil, kombi och frågorna kom haglande, vi förnekade doch graviditeten till alla och jag döljde den lilla mage hade. Blev mycket kvalitétsmys i soffan med älskade R. Tog farväl av underbara I, något så tungt är svårt att beskriva men en person som varit med i ens liv så länge är inte bara att säga farväl till. Jag gjorde allt för att stötta Freddie.

 

September.

Eviga väntan, men hade äntligen passerat dom första tolv veckorna men vi valde ändå att vänta med att berätta om lilla pyret. Nedräkningen till Thailand var det som snurrade mest i våra skallar, och väntan på UL (ultraljud). Lillebror var här en helg och det vankades party.

 

Kära oktober. Nog skulle det bli en upplevelse för oss båda, men de är var mer än så. Väntan inflör Ultraljudet hade gjort oss både nervösa men nu var det äntligen dags. R höll min hand och vi satt där som förstelnade när man såg ett litet pyre komma upp på skärmen. En aktiv liten fis som sparkade och levde runt som tusan inne i magen. Vi kunde inte bli lyckligare. Gick ut för allmänheten och berättade om att vi skulle ha en bebis och vårt första riktiga bebisinköp gjordes - spjälsäng.

 

November.

Äntligen semester! Den 4:e november lyfte planet mot Thailand, en välförtjänt semetser för mig och älskade R. Njöt av att magen började växa och att jag äntligen fick känna mig gravid. Thailand var helt fantastiskt och en varm förmiddag i solstolen bestämde sig lilla pyret för att visa mamma och pappa att jag kan sparka på riktigt. Leendet på R kunde inte bli större. Vår älskade lilla skatt!

 

December.

Magen växte på. Vi planerade och gjorde fina inköpslistor om vad vi behövde innan bebisens ankomst. Diskuterade vagnar och spenderade lite tid på babyproffsen bara för att få mysa runt bland bebissakerna. Tog en tur till Ullared för att köpa julklappar och ännu mer bebisprylar. Magen tyckte inte att jag skulle stressa för mycket utan gav mig sköna sammandragningar vid för mycket stress. Avslutade 2012 med julfirade i både Mariestad & Halmstad, och vi firade in det nya året hemma hos oss tillsammans med Otto & Matilda & Rickard & Millis..

 

Ja, det var väl lite av vad som hände under 2012. Jag tyckte det var ett händelserikt år och funderar då och då på vilken skillnad de kommer bli nu, år 2013. En ny start i våra liv är på väg och vi längtar så efter dig, älskade lilla pyre. ♥