Fuck!
Känslan av att bli lämnad av den man är hopplöst kär i är rätt ofattbar. Det liksom värker i kroppen och det känns helt plötsligt som att hjärtat har sjukt svårt att slå.

Men. Med endast någon timmes sömn inatt och massor av grubbel kanske jag måste inse att om du lämnade mig så varför ska jag fortsätta tråna?
Givetvis är jag hopplös och vill alltid ha det jag inte kan få. Men varför kämpa för någon som absolut inte vill ha mig för den jag är.. ?

För jag är den jag är. Och du är den du är. Från att vara komplicerat till enkelt. Men kommer mitt liv någonsin vara enkelt. Förmodligen inte.

Dags att sätta i batteriet i klockan och låta tiden fortsätta framåt. För här vill jag inte stanna.