This isn't the right way.

Om jag berätta för dig hur jag älskar att ligga och smygtitta på dig när du sov, skulle du tro mig? Höra dina andetag och se din bröstkorg flyttas upp - ned.

Om jag viskade i ditt öra, hur jag önskade att du varje sekund smög upp bakom mig, flyttade mitt hår åt sidan för att kyssa min hals.

Om jag hade ord att förklara hur dina mjuka ögon alltid får mig att smält, hur arg jag än är så får du mig att känna mig värdefull. Att känna att jag är din.

Hur dina läppar formar ord som gör att min puls blir het. Hur dina ord som - jag älskar dig får mig att alltid vilja vara i din famn och tro att allt ska bli bra igen.

Jag önskade jag hade dom läpparna, som formade mina ord och gav dig samma betydelse som du faktiskt har. Att jag gav dig tiden att förstå hur värdefull du är för mig.

Hade precis känslan när jag klev in genom dörren och hoppades att dina skor stod innanför och du satt i soffan. Men kom hem till en tom lägenhet.

Forever alone - not with you anymore.




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback