Du gör mig stark. Otroligt stark, men de finns dagar och nätter när även jag är svag. 

Inatt var en sån natt. Hur mycket jag än försökte att somna så krampade min mage. Jag vet inte vad som hände/händer men tog täcke och kudde och la mig i soffan för att försöka sova nån timma  innan jobbet. Dryga tio minuter innan klockan ringer börjar kroppen komma till ro - då var de dags att vakna. 

 

Hela kroppen skriker av smärta, redan i hissen ner fylls ögonen med tårar av smärta. Jag vankar bort till bilen för att åka mot jobbet. Några sms senare : 'åk hem och vila, jag tar ditt pass' . Hela magen smärtar och när jag ser dig bryter jag ihop igen. Dels av smärta, dels av rädsla men även av lycka. Lyckan att ha någon som dig! 

 

Rädslan att något är fel finns där, hela tiden. 

Att jag var gjort något som skadat eller smärtat . 

 

Jag kryper ner i sängen, två alvedon & två täcken. Inväntar att alvedonen ska verka så jag kan få igen några timmars sömn. Båda katterna känner min oro, en lägger sig vid kudden och spinner, den andra vid magen. Det lugnar mig och jag kan sova...

 

Älskade älskade du - vad. Skulle jag göra utan dig, min klippa.