Ibland undrar jag hur mycket kärlek det behövs för att känna sig säker? 

Inom mig finns en ständig oro att han ska tröttna, leta vidare hitta den perfekta. 

 

För mig så hittade jag rätt direkt, trots att vi har ett svajigt förflutet så förstår jag inte hur de kunde gå så fel mellan oss. Jag förstår inte hur vi kunde vänfa varje detalj till ett bråk. Särskilt med alkohol. Nätterna avslutades med tårar, skrik, bråk. 

 

Idag är vi samspelta, vi delar åsikter och har lätt för att prata. Vi pratar om allt och ingenting. Och vågar diskutera tidigare förhållanden etc. Dock skiljer de på oss då jag vet att han dejtat bra mycket mer än vad jag gjort. Och att han idag har mer eller mindre en vänskapsrelation med dessa tjejer får mig att känna mig svartsjuk. Varför? 

 

Jag vet inte svaret på frågan, men det dyker upp stunder då och då när jag tänker att - han kunde ju varit med 'X' istället för mig. Jag känner mig risig, just nu är i stort sett alla kläder för små, mjukiskläder är de bekväma plagget, mitt hår är som en risbuske och sätter helst upp det i en knut för att inte behöva borsta, sminket är oftare kvar i nescesären än på mitt ansikte. 

 

Jag gnäller, stånkar, stönar och funderar på hur livet kommer se ut till våren. Jag är samtidigt rädd att jag ska bli en ragata, en häxa. En galning. Jag är rädd att jag ska ta ut min ilska över R som egentligen inte gjort något fel. Jag är rädd att min kropp aldrig ska bli den samma och att han då inser att han tröttnat på mina sunkigt mjukisbrallor och vill ha tjejen på dansgolvet i ny klänning och snygga klackar. Eller så vill han ha något han hade förut, som inte är jag. 

 

Rädslan finns alltid där. Och jag funderar på om han grubblar över samma saker? För mig är det självklart att vi ska dela vårt liv, men har han samma tankar?

 

Trots snarkningar, fisar, prat om bilar, träffar av gamla ligg mm. Så finns det ingen annan. För mig är han helt perfekt! Hans närvaro i ett rum kan inte göra mig arg, istället när jag ser in i hans ögon så sprids en värme genom min kropp. Jag känner en lycka när han lägger sina händer över min mage. Jag känner mig hel när vi är ett, låt oss alltid vara ett. För du gör mig perfekt!

 

 

 

!

 

 

Du är min klippa, utan dig hade jag rasat.