Det liksom gnager i kroppen och i hjärnan så cirkulerar en dröm jag drömnde under min graviditet.

Det var bara en dröm.. och jag ber till högre makter att det kommer förbli en dröm.

 

Min starka, underbara kusin.

Livet är just nu så sjukt jävla orättvist. Världen kryllar av mörker och när ljuset kom tillbaka, vi fick se ljus. Du fick en friskförklaring för drygt två månader sedan. Det var slut på behandlingar, du skulle få börja känna av livet på riktigt - att njuta!

 

Men nej..

Ett slag i magen och tårarna kunde inte sluta rinna idag. Det är tillbaka. Cancer. Det svider i hela mig bara av att tänka tanken.

 

En tjej, min kusin - inte ens 25 år gammal ska gå igenom den här skiten en gång till. Jag lovar dig, i dom allra mörkaste stunder så ska jag stå vid din sida. Vi är så många som ska gå med ljus och lykta för att mota bort denna hemska sjukdom.